Så hanterar du barn som bits

Författaren Liselotte Stark arbetar som psykolog hos Svea KBT.

Barn som biter andra barn och vuxna är vanligt. Det sker oftast mellan 1-3 år och när barn får bättre möjligheter att uttrycka sig med ord så faller beteendet bort. Vissa barn har dock större svårigheter med bitandet och fortsätter ända upp i skolåldern. Att barn bits skapar ofta starka känslor hos omgivningen, nästan mer än andra krångliga beteenden som att rivas och slåss.

Men att bitas är bara ett av alla störande beteenden barn kan ta till när det känns svårt. Barn har oftast dålig impulskontroll och svårigheter att hantera stora känslor på ett lugnt sätt. Det viktigaste att komma ihåg med barn som bits eller bråkar är att man alltid måste titta på i vilka situationer det händer. Vid första anblick kan det se ut som att det händer precis när som helst, men så är nästan aldrig fallet. Det finns ofta en logik bakom de mest röriga av barns beteenden.

De vanligaste anledningar till att barn bits:

1. Frustration, barnet vill något (tex ha den där leksaken) och saknar förmåga att uttrycka vad de vill
2. Det är kaos i vissa situationer på förskolan så barnet blir oroligt och lämnas obevakat tex vid påklädning eller i övergångar från en aktivitet till en annan
3. Barnet har väldigt starka känslor och har svårt att uttrycka dem (rädsla, osäkerhet, svartsjuka, ilska…)
4. Barnet är utsatt för provokationer från andra barn eller vuxna (tex barn som säger att barnet inte får vara med, vuxna som går runt och är irriterade på barnet) och går till attack
5. Barnet får bara uppmärksamhet när det beter sig ”dåligt”
6. Barnet får inte tillräcklig uppmärksamhet när det beter sig ”bra”
7. Barnet känner sig inträngt (tex trångt på förskolan, större barn i närheten som får barnet att känna sig litet)
8. Ett litet barn som håller på att få tänder och har ont i munnen
9. Det är bråkigt i allmänhet på förskolan eller hemma och barnet reagerar med att själv bråka
10. Barnet har svårigheter med impulskontroll för att den sidan inte utvecklats tillräckligt än, kan bero på bristande övning men alla barn utvecklar olika sidor olika snabbt
11. Barnet är under eller överstimulerat. För mycket sinnesintryck (ljud, ljus, människor) eller för lite stimulans som skapar frustration och tristess.
12. Det är spännande när andra reagerar
13. Barnet har någon form av diagnos, som autism

Går det över?

Bitande går nästan alltid över med tiden pga av att barns hjärnor hela tiden utvecklas och blir bättre och bättre på impulskontroll och känsloreglering (att kunna hantera sina känslor på ett bra sätt och kommunicera med andra vad man behöver). Ibland upptäcker man att barnet behöver extra stöd i vissa situationer och vuxna runt barnet får hjälpa till en tid. Detta är vanligt i vissa åldrar eller hos barn med någon diagnos.

Småbarn som bits

Det är inte ovanligt att småbarn bits. Men att börja tänka att ens 1-3 åring har en diagnos eller på något sätt skulle vara extra våldsam är ofta att oroa sig i onödan. Med tiden slutar nästan alla barn att bitas. Barn som har mycket ont vid tandsprickning kan eventuellt bitas för att det känns så jobbigt i munnen. Vissa barn tycker att det är spännande att andra reagerar starkt och bits av den anledningen.

Man behöver hela tiden komma ihåg att småttingar helt naturligt har en dålig impulskontroll och att det är helt naturligt att de beter sig bråkigt i perioder. Att få bättre språk och att känna större självförtroende gör för många barn att de slutar bitas. När barn kan tydligt beskriva vad de vill, får uppmärksamhet och stimulans i rätt doser brukar beteendet ge sig, för de flesta runt 3-4 år, för vissa tar det lite längre tid. Ha tålamod! Och behåll lugnet.

Barn som biter på saker

Barn som biter på saker kan ha att göra med att de försöker lugna ned sig själva samt att det känns skönt i munnen. För barn som är extra känsliga för intryck som ljud, ljus och andra människor kan det ge lugn att pilla och tugga på saker. Det är extra vanligt hos barn med diagnoser som autism och adhd men det är väldigt vanligt med barn som bara är lite extra känsliga eller uppmärksamma på allt omkring dem. I dagens samhälle ställs väldigt höga krav på barns förmåga att klara av mycket intryck och information.

Detta kan vissa barn hantera med att tugga på saker. Vissa barn tycker extra mycket om att ha saker i munnen. Var ditt barn galen i napp, flaska, amning eller att suga på tummen? Då kanske barnet också kommer att gilla att tugga på saker eller bita på naglarna. De flesta barn växer ur detta och under tiden finns det tuggarmband och halsband som kan hjälpa. Se över barnets situation och fundera på ifall det finns risk att barnet är under-(kan vara intellektuellt, fysiskt eller båda) eller överstimulerat.

Barn som bits i förskolan

I grupper i på förskolan finns nästan alltid ett eller flera barn som bits. Det är inget att bli överdrivet orolig över även om man måste sätta in resurser på en gång för att lösa problemet.

Det vanligaste orsakerna till att barn bits i förskolan:

1. Personalen har bristande rutiner vid övergångar
2. För låg personaltäthet gör att personal inte hinner se och förhindra bråk och bit
3. Bristande handledning och stor personalomsättning vilket leder till bristande samarbete mellan personalen.
4. Barn som blir syndabockar för större problem i miljön. Det gör att barnet får för mycket fokus vid problembeteenden och inte tillräckligt stöd i att göra rätt.
5. Barn som känner sig rädda, frustrerade och irriterade pga kaotisk miljö
6. Barnet är utsatt för våld av andra barn
7. Barnet går igenom en svår tid på grund av omständigheter hemma eller på annat håll

Den allra viktigaste frågan både föräldrar och förskolepersonal måste fråga sig när ett barn bits är: i vilka situationer? Vilka personer är inblandade?

Vissa personer som jobbar med barn är snabba med att tänka på potentiella diagnoser. Detta är inte relevant förrän man konstaterat:

1. Vilka situationer?
2. Har man prövat att ändra något i sitt handlingssätt gentemot barnet konsekvent under en längre tid?
3. Har det gett resultat?

Barn som biter andra

Att vara med andra är något som kräver övning. Att små barn inte kan samarbeta eller leka med varandra optimalt är inte konstigt utan helt naturligt. Att tänka att en 3-4 åring ska känna empati för kompisen och därför inte bitas när de verkligen ville ha den där leksaken eller blev knuffade är att ställa för höga krav.

Tänk på hur svårt det kan vara att som vuxen ha en stark känsla och uttrycka för andra hur det känns och vad man behöver. Och tänk sen att du skulle helt sakna konsekvenstänkande, förmåga till planering och att dina känslor var det enda du agerade på? Vi vuxna är inte alltid sådär jättebra på att hejda impulser och förmedla våra behov. En treåring har inte hunnit öva särskilt länge på att samarbeta och vara med andra. Ha tålamod!

Råd till föräldrar när barnet bits:

1. Fråga er när barnet bits. Kartlägg. Är det när barnet är hungrigt, trött osv? Är det bara hemma, bara på förskolan, bara med pappa, bara med mamma, med brorsan osv.
2. Samarbeta med förskolan om det sker där, be att personalen tar in handledning och kartlägger och punktmarkerar barnet
3. Prata med barnet om situationerna när barnet är lugnt
4. Reagera lugnt och säg tydligt nej. Flytta barnet från situationen. Överreagera inte.
5. Ge inte mycket uppmärksamhet för bitandet.
6. Ge mycket uppmärksamhet för ”gott” beteende.
7. Ge barnet en stunds odelad uppmärksamhet varje dag. Läs en bok, kasta boll eller gör något annat med barnet som det tycker om att göra.
8. Kom ihåg att väldigt många barn gör bråkiga beteenden! Låt ingen göra ert barn till syndabock eller stämplas som det jobbiga barnet. Ibland behöver barn extra stöd och hjälp, tänk så istället.

Innan man gjort detta och ett barn tex bara agerar på detta sätt på förskolan i vissa situationer blir det irrelevant att titta på diagnoser. Eftersom en väldigt stor andel av barn som bits inte har en diagnos börjar man i fel ände om man ska börja med en autismutredning tex.

Vill du läsa mer artiklar från psykologer hos svea kbt? Här skrivs det om barn som har svårt att sova!