Det var inte passionen som försvann – det var tiden

Intervju med Anna, 41, och Pontus, 44 – paret som återfann både relationen och intimiteten tack vare Yepstr.

Det är lördag förmiddag i Vasastan. På köksbordet i den ljusa lägenheten står en halvt urdrucken kaffekopp bredvid en bukett rosor som fortfarande är inslagen i plasten från butiken. I vardagsrummet ligger ett legobygge utspritt på golvet och en påbörjad räknebok med klistermärken på framsidan.

Deras 9-årige son är hos farmor. Hemmet är ovanligt tyst – och just därför känns det som rätt ögonblick att prata om det som annars inte får plats.

“Från i torsdags,” säger Anna och nickar mot buketten. “Vi hade vår kväll då. Bara vi två.”

Hon säger det med ett leende, men också med den där särskilda värmen som kommer av att ha längtat – och hittat tillbaka.

Anna och Pontus har varit tillsammans i 14 år. Nio av dem som föräldrar. De beskriver sin relation med ärlighet, en blandning av självdistans och sårbarhet. I början var det passion, resor och vin mitt i veckan. Sedan kom livet – på riktigt.

“Vi älskade varandra, det gjorde vi,” säger Anna och lutar sig tillbaka i stolen. “Men till slut var vi mer som kollegor än partners. Logistikpartners i ett småbarnsprojekt.”

Pontus skrattar kort, ett igenkännande skratt, och lutar sig mot bordet.

“Vi planerade veckomenyer, vabbade i skift, kollade meddelanden i skolplattformen. Men vi slutade se varandra. Inte för att vi inte ville – utan för att vi inte hann.”

Det är inte dramatik de beskriver. Det är den tysta urholkningen som sker när två människor är upptagna med att få vardagen att fungera.

“Vi bråkade inte,” säger Anna. “Men vi rörde inte heller vid varandra. Och till slut blev det normalt.”

Hon stirrar ner i kaffet en stund, som om hon försöker minnas när det egentligen började kännas så. Det är inte sorg i rösten – mer en slags trött insikt.

Pontus skakar på huvudet och skrattar lågt, nästan som för sig själv.

“Sexlivet fanns väl tekniskt sett kvar,” säger han och tittar på Anna. “Men ärligt talat? Det kändes mest som ännu en punkt på att-göra-listan.”

Han gör en paus.

“Lusten? Den dog ju samma sekund någon skrek ‘Pappa! Jag hittar inte min gympapåse!’”

Anna skrattar nu också, men blicken mjuknar. Det är tydligt att de båda vet precis vad han menar.

Skapa plats för varandra ❤️

När deras son börjat grundskolan blev det tydligt för dem båda. Det var inget särskilt som hände. Inget bråk. Ingen kris. Bara en känsla som inte gick att ignorera längre.

“Vi satt i soffan en kväll och bara tittade på varandra,” säger Anna. “Och det var som att vi såg det för första gången: vi är kvar, men inte tillsammans.”

Så de bestämde sig. De behövde göra något. Inte stort, inte dyrt – men något som bröt mönstret.

“Vi bokade ett hotell, bara några kvarter bort,” säger Pontus. “Vi gick ner till baren, tog ett glas vin och pratade. Inte om skola eller logistik. Utan om oss.”

Anna lutar sig fram, händerna om kaffekoppen.

“Det var som att vi plötsligt mindes vilka vi var innan. Och varför vi föll för varandra.”

Men för att den där kvällen skulle bli möjlig – och kunna upprepas – behövde de någon de kunde lita på. Någon som kunde vara med deras son ett par timmar. Någon som inte kändes som en “nanny”, men som var trygg och engagerad.

Ett rum för bara oss!

“Jag laddade ner Yepstr samma kväll,” säger Anna. “Och där hittade vi Samira. 19 år. Skärpt, lugn – och hon älskar brädspel.”

“Vår son klickade direkt med henne,” fyller Pontus i. “De gör tacos, spelar kort, kollar film. Han ser det som att han får hänga med en storasyster.”

Sedan dess kommer Samira varannan torsdag. Och Anna och Pontus? De checkar in. Inte på något femstjärnigt, men på varandra.

“Vi får tid att prata. Skämta. Ligga nära. Ibland blir vi intima. Ibland tar vi en tupplur istället,” säger Anna med ett skratt. “Men varje gång känns det som att vi bygger något.”

Pontus nickar.

“Efter några gånger började allt kännas lättare hemma också. Vi blev snällare mot varandra. Vi höll handen när vi gick och handlade. Vi såg varandra igen.”

De har återinfört små vanor från förr. En post-it på spegeln. Ett snabbt sms mitt i dagen. Små saker – men som betyder mycket.

“Två kvällar i månaden. Det är allt,” säger Anna. “Men det räcker.”

Hon skakar på huvudet, nästan som att hon själv fortfarande är lite förvånad över hur lite som behövdes.

“Det handlar inte om att fly vardagen,” säger hon. “Det handlar om att skapa plats för det som annars drunknar.”

“Det finns inga quick fixes,” säger Pontus. “Men det finns små beslut som gör stor skillnad. Det här var vårt.”

När vi gör oss redo att gå, pekar Anna på rosorna.

“Jag hann inte ens ta dem ur plastförpackningen ordentligt. Men jag hann hålla hans hand över ett glas vin. Och det är viktigare.”

❤️

Det handlar inte om att fly. Det handlar om att hitta tillbaka.
Att ta hjälp genom Yepstr är inte lyx. Det är omtanke – om er två.

Två kvällar i månaden. Ett rum för bara er.
Det räckte för att Anna och hennes man skulle börja se varandra igen.
Och få lusten att vakna – mitt i vardagen.

Känner du igen dig?

Om du också:

– saknar närhet i relationen

– längtar efter tid bara ni två

– vill hitta tillbaka, men inte vet hur…

💡 Allt som krävdes var rätt person vid rätt tidpunkt

Hon bokade en intervju med Elin, 17 år, trygg, lugn och boende tre kvarter bort. Några dagar senare började Elin hämta barnen från förskolan på tisdagar och torsdagar.

“Det var så enkelt. Hon hämtade, gick hem med barnen, fixade mellis, ritade, lekte. När jag kom hem var det lugnt. Och jag hade hunnit träna – utan stress, utan dåligt samvete.”

Camilla började enkelt: korta pass på gymmet. Sedan längre klasser ihop med andra. Efter årsskiftet började hon springa.

“Efter fyra månader hade jag gått ner elva kilo. Men viktigast av allt: jag fick tillbaka mig själv. Jag blev piggare, gladare – och en bättre mamma.”

Hon berättar hur barnen märkte förändringen först. Mamma som orkade leka. Mamma som skrattade mer. Mamma som ibland till och med föreslog att de skulle ta en omväg hem – bara för att vara ute och röra på sig ihop en stund.

“Det handlar inte om magiska dieter eller bootcamps. Det handlar om att ha en chans. Om att någon annan, för en gångs skull, hjälpte mig prioritera mig själv.”

Idag är de där två eftermiddagarna heliga. Hon tränar, duschar i lugn och ro, kanske handlar något gott till middagen på vägen hem. Hemma väntar två glada barn och en sambo som märkt skillnaden.

“Jag önskar att fler mammor vågade be om hjälp. Det är inget nederlag. Det är en investering – i dig själv.”

Hon tittar ut genom fönstret. Solen håller på att gå ner över lekparken där hennes barn just nu leker med Elin.

“Jag gick från att överleva – till att leva.”

❤️ Det handlar inte om att unna sig. Det handlar om att orka.

Att ta hjälp genom Yepstr handlar inte om att “unna sig.”

Det handlar om att orka fortsätta vara förälder, partner, människa.

En gång i veckan. Några timmar.

Det räckte för att Camilla skulle hinna andas.

Och återupptäcka sig själv – både i spegeln och i livet.

Känner du igen dig?

Om du också:

– känner att vardagen kväver dig

– älskar dina barn men glömt vem du är

– behöver bara lite mer ork…